A BLOG ABOUT ART DIRECTION
Publicis Mojo, Sydney, i samarbete med prod.bolaget Exit Films, har precis släppt tre kortfilmer: Ride, Playground och Peepshow, för att lansera en ny kampanj för Coca Colas energi dryck: Burn.
Det finns inget “drick Burn och du blir skit cool!“-påstående i filmerna. Jävligt skönt och det fattar ju alla jävlar ändå. 3 min 46 sek-kvalitet.
Det är synd att man så sällan ser handmålade skyltar nu för tiden. Det finns en extra dimension i det handgjorda vilket försvunnit med DTP-intåget på 90-talet men jag tror och hoppas att det kommer tillbaka. TypArchive är en sida som samlar och indexerar handmålade skyltar från hela världen. Besök sidan på egen risk, timmarna kommer flyga sin väg.
Underbara scratchboard-jobb … vad tusan heter scratchboard på svenska förresten? Jag minns att jag testade det i nionde klass och det såg för jävligt ut. Men det gör då rakt inte Marks grejer.
Om du har: 100 stycken A1-ark, 4 hinkar processtryckfärg och 3 “up and coming”-bmx-åkare. VOILA! Då har du snart ett gäng konstverk att sälja till förmån för olika välgörenhetsprojekt. Det är precis vad Craig gjorde. Kolla gärna på filmen som visar hur kreativiteten flödade.
UP THERE from The Ritual Project on Vimeo.
Jag sitter med ett leende på läpparna efter att ha sett den här underbara kortfilmen. Jag gillar allt i den, som jargongen när de berättar om hur det gick till när de skolades in i yrket. Det märks att de är stolta över sitt hantverkskunnande. Det finns ingen dröm om “big bucks” men längtan efter något att mästra till fullo. Det fullkomligt dryper passion om den här filmen.
Nu ska jag handla öl och googla efter handmålade reklamskyltar.
Det blir troligen Stella Artois.
Mark Evans leker med knivar, utan att tavla sig. Konstverken gör han på djurhudar i imponerande format, själv hade jag dukat under. Men han håller sig inom ramen briljant. Han har säkert slipat på sina knivfärdigheter länge. Vass kille.
5 seconds films är precis vad det låter som fast mycket roligare. Femsekundersformatet kan tyckas väl begränsande, tills man ser vad som redan gjorts. Snudd på beroendeframkallande när man väl börjat kolla. Ja så har de en kanal på youtube också.
Äntligen finns det väskor och plånböcker som med stil bär ens oumbärliga elektronik. Puuh. Hard Graft heter företaget och deras grejer köper ni här. By the way, vet någon om Graft betyder något? … det bara slog mig, jaja. Meddela om ni vet. Ciao.
Peter Lennoxs höns har lärt honom massor. Reklamare i Sverige kan säkert också lära sig en del av dem. Amerikanarna har kommit långt inom kommunikation och kanske beror det på just ett galet stort intresse för höns. Kom igen, amerikanarna har ju löjligt många hönsrelaterade ord: Pecking order, cockiness, fussing like a mother hen, strutting, a bantamweight fighter, clipping someone’s wings, coming home to roost, och nest eggs.
Om det här berättar Peter mer om här, i en riktigt rolig och intressant artikel. Sällan har hönsen känts mänskligare. Eller är det tvärt om? Ikväll är det Guldäggs-gaaaala.
En “enkel” och intressant video av Mrzyk och Moriceau. Enkelheten får en att tidigt tänka “ska den här videon verkligen hålla i fyra minuter till?” Det gör den tycker jag. Höjdpunkten är när hon fiser ut diamanter.
jjjjound är en klockren bildsamling/moodbox om man söker faschion-inspiration. Bilderna andas Acne. Hur som helst, galet många bilder efter varandra. Så besök inte sidan från en smartphone, om du inte har bra uppkopppling.
Charles har precis gått bort och jag har aldrig hört talas om honom, förrens nu. På BBC‘s hemsida han man se några av hans bilder och de är grymt levande och ger betraktaren en omedelbar närvaro. Det är obegripligt att en och samma person varit på plats vid så många och avgörande tillfällen som Charles. Att han sedan är en skicklig fotograf är för eftervärlden att tacka.
This is a series of posters that we made for an exhibition in which we have participated in the summer of 2008. It was a collective project in collaboration with Scalacolore (Scalacolore is a Design Community based in Verona – Italy). This series is a part of a whole alphabet. The concept was: Take a letter of an alphabet, looking for a selection of 10 cities in the world that starts with this letter, say which languages are spoken in these places, say where are you from and which is your language. It was a research project around the concept of the travelling.
Jag har aldrig hört talas om en liknande aktivitet, åtminstone inte lika stor som Ogilvys. W&K gjorde tydligen samma grej tidigare. Det har jag helt missat, så 1 – 0 till Ogilvy.
Under tre dagar erbjuder personal från byrån fri konsultation om annonsering, PR, sociala medier, strategi, dm, branding, design och copywriting i Lambert området. Sedan presenterar de resultaten på en blogg så evenemanget sprider sig ordentligt.
Ogilvy gör den här workshopen under prettoförevändningen att det är deras sätt att ge tillbaka till samhället. Eller som Ogilvys copywriter, Ruth Jamieson säger:
Small local businesses are the lifeblood of their communities and play a vital role in the UK economy. Marketing plays an essential role in the successes of any enterprise but these businesses can’t afford to employ communications professionals. With this scheme we’re hoping to at least put them in the right direction by giving them some practical advice and help.
Tjena. Jag har ett tips på skön startsida här. Fav4 heter den. Det är alltså en tokenkel sida med 4 länkade ikoner (som du själv väljer). Samma grej som Safari och Chrom har fast mycket cleanare.
Hjärnforskaren Vilayanur Ramachandran förklarar det här med spegelneuroner. Ofta när jag själv kollar på sport, speciellt boxning så är jag själv larvigt fysiskt med i matchen. Jag duckar, rullar och jabbar i tv-soffan. I klippet ovan förklarar han rationellt hur. Människans evolution tog fart när vi lärde oss härma.
Jag hittade på CR’s blog en post om Teresa Monachinos bokprojekt “Around The World with the Bodoni Family”. Det mesta med boken är skönt minimalistiskt: litet format, upplaga på 40 ex och ett piktografiskt uttryck. Teresa illustrerar en plats med och av varje bokstav i alfabetet. Jag fyller år den 26 mars. Hint hint wink wink nudge nudge.
Hör upp alla krängande säljare som Gollum:ar sig runt kunders plånböcker. Lyft blicken, sträck på ryggen och gör som grabbarna från Kirk: berör, tjusa och undervisa.
Här är ett jobb som värmer. Allt började med att TBWA fick nys om en oavgjord match mellan två rivaliserande fotbollslag (American of course). Matchen ägde rum för 16 år sedan. TBWA skapade tillsammans med Gatorade en kampanj som de kallade: Replay. Som hade i uppgift att få i stånd en returmatch mellan Phillipsburg Stateliners och Easton Red Rovers. Wow, vilken idé.
Det är inte oväntat att Replay-kampanjen lyckades sälja slut på biljetter till matchen på under 90 minuter. Inte heller att evenemanget lyckades återuppliva originaluppsättningen av både orkester och cheerleaders till returen. Inte heller att CNN, ESPN, alla stora tidningar, tusentals bloggare och twittrare genererade över 130.000.000 intryck. Det är en naturlig reaktion, på en jävligt bra idé.
Christian Annyas är inte bara en web designer, han är en förbannat fin människa. Vad annars skulle få denne holländare att så villkorslöst bjuda på frukterna av veckovis hårt arbete?
Han har omsorgsfullt valt ut pärlorna bland filmhistoriens vinjetter, sorterat dem i kategorier och presenterar dem på ett mycket överskådligt vis. Nu kan vi andra bara luta oss tillbaka och hänföras av exempelvis Saul Bass’s vinjettgrafik till Spartacus.
Rolig och smart spot av Droga5 för Method som menar att många rengöringsprodukter i själva verket är ganska snuskiga.
Barn skrattar åt saker de vet kommer inträffa som en bekräftelse av nyligen inlärd kunskap. Ett bananskal ligger på gatan och en man kommer gående, voilà, skitkul. En vuxen, typ Reinfeldt, förstår precis som ungen att mannen på gatan kommer att drutta på arslet, men finner det inte lika stimulerande. Om nu inte det händer något oväntat när han kliver på bananskalet. Då kommer även Fredrik garva och klappa handen över knäet. I Shrek har man använt sig flitigt av de här greppen för att göra en riktig familjefilm. Otroooligt begåvat.
Jag såg precis ett toppen-klipp på youtube om en tryckeri i Nashville. Tryckeriet är mer en drop-in shop (fast det tar typ 2 veckor för en affisch) än ett regelrätt tryckeri av idag. Men så har den här stolta affären också funnits på samma ställe i 125 år, så man väntar nöjt.
Jag önskar att min franska var bättre så jag kunde ta reda på mer om Vincent Perrottet. Han är sjukt bra. Det var sådana jobb som han visar på sin sida som fick mig hooked på kommersiell form tror jag banne mig. Han har det där stuket som ger en känsla av “o’boy, vad jag har kul”.
Här har vi en skittråkig bild på ett par skor. Fotografen heter Terry Heffernan. Han har tagit fler uddlösa bilder på skor och de hittar ni här. By the way, just de här skornas tidigare ägare var kungen: Robin Williams.
Nathan Fowkes arbetar för Dreamworks som ‘visual development artist’ under arbetstid. På kvällstid knäcker han med traditionella tekniker. Besök hans blogg.
Jag tror Wave kommer att förändra hur människor konverserar totalt. Google Wave kommer att bli som en klon av internet med en enda uppgift: underlätta konversation.
Google Wave kommer ge nya möjligheter för varumärken. En företag kan skapa en Wave och värva användargenererat innehåll om en viss produkt eller tjänst. Sedan följa “vågen” i handling, omdömen, betyg, etc. Hela tiden möjlighet att förklara och utveckla sig på twitter-vis, ändra och omvärdera.
Tidigare såg jag en timslång presentation av vad Google Wave är. Den snurrade till det för mig eftersom Wave är ganska komplext och omfattande. Nu har jag hittat ett youtube-klipp (som ni ser här ovan) som beskriver en bråkdel av Google Wave’s grundläggande funktioner på två minuter. Se den innan ni tar den kompletta presentationen.
Jag är ingen tekniknörd men kommunikatör och gmail-användare, jag vill bli beta-testare, jetzt, omgående, pronto!
Google’s Gmail har mer än 146 miljoner användare. De kan enkelt bli Wave-användare över en natt när Google öppnar portarna. Hur kommer det att påverka företags strategier för sociala nätverk?
Micco Grönholm har skrivit en roande artikel om Montblanc‘s satsning i Indien. Lyxpennstillverkaren hade en idé om att lansera en 165 000-kronorspenna med namnet: Mahatma Gandhi. Utan att avslöja för mycket av Micco’s artikel kan jag säga att enligt USA Today så blev var enda kotte i Indien förbannad.
I artikeln Why Pizza Giants Want Customers to Click, Not Call, for Delivery beskriver Emily Bryson York hur Pizza Hut, Domino’s Pizza med fler driver pizzaförsäljning via internet. Undersökning visar att online-kunder är mer nöjda, mer lojala och de är mer benägna att hänga på erbjudanden om nya produkter än andra.
I framtiden får man extra fårost om man beställer det och pizzan är klar om 10 minuter.
Kul som sjutton. Men hur funkar kortet i praktiken? “Här får du och här får du …” James är ju ingen domare utan en företrädare. Tror det stavas intressekonflikt. Kul om det fanns en devis på varje halva typ: Your Worst Fu**ing Nightmare och på den andra You Just Be Cool.
Enkelt är bra, inget kontroversiellt med det. En enkel annons som ovan av JWT blir mer trovärdig eftersom det finns så lite att invända sig emot. Betraktaren känner att den inte kan bli vilseledd utan att direkt märka det. Enkla grejer är lätta att minnas och svåra att missa. Så varför är många annonser så inlindande? Dålig produkt?
Klicka på bilden så förstoras den. Kan vara lite svårt att se vad som står på pennan annars.
The Consult har precis fått sin nya hemsida klar. Bland sina jobb som visas där finns dm:et som de gjort för Screenprint Production.
Varför kände jag inte till Stellan för mer än 5 minuter sedan? Han borde ha varit omslagspojke för regeringens designår 2005, damn it. =)
Stellan har vunnit brons och guld i hoj-byggar VM. Kolla in hans byggen här.
Två olika bilar, Volvo och Volkswagen – med ett och samma budskap: ett nytt start/stop-system som gör bilarna mer bensinsnåla. En bensinmack som kuliss. Den ena snubben har kört från stranden och den andra ska köra till en barbeque (va?).
Där upphör släktskapet.
Det är som att jämföra Obama med Göran Hägglund. Den ena är snabb, enkel och intressant. Den andra: tandlös, obegriplig och urvattnad.
Det är inte helt vanligt att man stöter på frakturer. Om man bortser från en del internationell dagspress förstås. Annars är det sällsynt.
I mitten av 1800-talet var det vanligt att tidningar använde sig av olika frakturer eftersom tryckteknik och papperskvalitén krävde kompakta och feta ordbilder. The New York Times var en av dem och de har fortfarande kvar stuket.
T heter New York Times trendmagasin som handlar om samtida design och mode. Vid skapandet av T-loggan så ersattes inte New York Times fraktur med ett designmässigt neo-vibb-snitt, för att rimma med innehållet. De behöll frakturen och lät den bli en bärare för kreativa processer. Sedan 2004 har T-magazine låtit olika kreatörer göra sina egna tolkningar av t:et som har blivit ett mycket uppskattat inslag i tidningen.
Jag gillar att de inte nöjde sig med att visa vad de är utan bevisar det om och om igen.
“The electric car has no future. Before you begin listening ask yourself who’s talking. Capital, the economics magazine.”
Det här är en av fem annonser. De övriga hittar ni här. Rubbet e gjort av Young & Rubicam, Paris.
The Animals är en samling grymma illustrationer av Nacho Gil, en argentinsk designer som just nu jobbar åt MTV Buenos Aires.
Jag tycker att killen med kläder är jäkligt kul. Han har ju en helt störd ställning.
Nog med komplimanger åt den här skitannonsen. Utgången – “Your clothes were never there”, är ju bra uddlös. Fotot suger. Modellerna var säkert på rea. Varför lägger jag ut den här, kan man undra. Jo, som sagt, killen med kläder har en helt sjukt störd ställning.
Jag stötte på Tania Alvarez’s Portfolio hos Behance. Hon påminde mig om den svenska ordblinda illustratören Roger Andersson, som jag har köpt en bok av. Som knappt blivit bläddrad …
Joe Dells flickvän var ingen bra lyssnare. När han åkte till Europa i två veckor, hade hon inte förstått det fast han berättat det. Sedan började e-posten …
Art & Copy, en reklam/inspirationsfilm som kommer till en biograf nära dig, typ nu. Se trailern här. Så här skriver Apple om filmen:
ART & COPY is a powerful new film about advertising and inspiration. Directed by Doug Pray (SURFWISE, SCRATCH, HYPE!), it reveals the work and wisdom of some of the most influential advertising creatives of our time — people who’ve profoundly impacted our culture, yet are virtually unknown outside their industry. Exploding forth from advertising’s “creative revolution” of the 1960s, these artists and writers all brought a surprisingly rebellious spirit to their work in a business more often associated with mediocrity or manipulation: George Lois, Mary Wells, Dan Wieden, Lee Clow, Hal Riney and others featured in ART & COPY were responsible for “Just Do It,” “I Love NY,” “Where’s the Beef?,” “Got Milk,” “Think Different,” and brilliant campaigns for everything from cars to presidents. They managed to grab the attention of millions and truly move them. Visually interwoven with their stories, TV satellites are launched, billboards are erected, and the social and cultural impact of their ads are brought to light in this dynamic exploration of art, commerce, and human emotion.
Alla kreatörer har mött dem. Några mår fysiskt illa av dem. Vi talar om kunder som, “… vill vara med och pilla lite”. De vill bidra med sin, eller sin sambos idéer när jobbet egentligen är klart, i hamn, komplett. Stoltheten kreatören kände vid mötet förmultnas under projektets slutförande till en stinkande klump som bör spolas ner omgående.
Naturligtvis, projekt som drivs på ett normalt sätt förvandlar ytterst få uppdragsgivare till pill-kunder.
Peter Terzian har intervjuat åtta designers som berättar om egna refuserade jobb och visar hur de slutligen blev. Artikeln är riktigt rolig att läsa. Några jobb blev bättre när de mötte motstånd andra bytte helt riktning.
Jag läste precis en skön intervju med Wired‘s CD Scott Dadich. I den berättar han om turerna bakom en artikel som Brad Pitt blev kontrakterad till, lägligt inför premiären av Inglourious Basterds. Scott beskriver allt från hur val av fotograf gjordes till hur Brad Pitt inte ville dra ner brallorna. Klicka här så kommer ni till artikeln. Cheese!
Pentagram vann brons i IDEA’s Award för deras mediainstallation för och hos Museum of Arts & Design i New York.
Förra veckan var jag och en polare på ett surfcamp i Portugal. Fast det är skitsvårt att passera nybörjartröskeln blev vi bitna av surfning. Det är mycket större än att glida på vågor. Det lär komma ett inlägg om campen senare …
Anyways. Clark Little är en skön fotograf som tar mycket surfmiljöbilder, typ bilden ovan. Besök hans sida och kolla vidare vettja.
Jag har varit mycket snäll hittills i år och lovar att fortsätta med det. Bra va? Så nu tänker jag upplysa dig om vad jag kräver i julklapp.
New York tidningen Core 77 har tillsammans med Worksman byggt en galet snygg glidarhoj: The Dutch Master. För $1560 kan man köpa en av de totalt 25 handgjorda exemplaren. Den vill jag ha. Capish?
Polarn´ Lasse tipsade mig nyligen om en grymt intressant artikel i Wired. Den handlar om innovationen Nike+ och om samarbetet med Apple. Det är intressant att framgången i mångt och mycket beror på vad Nike+ inte är. Om jag inte minns fel så följde det inte ens med en instruktionsmanual till mitt NikePlus-kit.
Nike+ isn’t a perfect tool; it wasn’t designed to be. But it’s good enough, and more crucially, it’s simple. Nike learned a huge lesson from Apple: The iPod wasn’t a massive hit because it was the most powerful music player on the market but because it offered the easiest, most streamlined user experience.
Tyska designbyrån med det struliga namnet 0c/0m/0y/0k har visualiserat typsnittet Garamond med kollage av kraftledningar. Fler bokstäver i projektet hittar ni här.
Supra TUF ‘Militant Green’ Pack – Skytop. De verkar helt klart sjukt slitstarka för sneakerobsession skriver följande, “… its using the strongest materials known to man to ever be included on a pair of sneakers”. Wow! Releasedatumet är ännu inte spikat.
Konstnären Jonathan Schipper har gjort den här coola installationen. Den består av en maskin som pressar ihop två amerikanska muskelbilar i slow motion.
Finska MadeByJulene har gjort detta fantastiska jobb. Jag har inga riktiga belägg för att det är en finne som gjort detta. Men kom igen, artisten verkar vara väldigt bekväm med kniven.
Alldeles nyss stötte jag på ett fint arbete som Alan Clarke har gjort hos Design Crush. Det är förslag på affischer åt designprogrammet för olympiaden i London 2012. Uppsidan av London 2012-loggan av Wolff Olins är att den inspirerar till redesign.
OFFF, en årlig designkonferens, gav hollädska Onesize i uppdrag att göra en sponsor titles sequence till 2009 års konferens.
Kortfilmen går ut på att presentera 38 logger på 8 minuter. Onesize gjorde det som på förhand känns som ett sömnpiller till något intressant. Logotyperna gavs en central roll i en berättelsen. “Failing Gracefully” sattes som konceptuell idé. Resultatet: kick ass. Kolla själv.
Den 16:e maj, på Armed Forces Day (eeh?) släpper Converse de här dojjorna. Poorman’s Weapon heter de och är gjorda av nylon med avtagbar logga på plösen. Oerhört läckert. Designen är gjord med de klassiska bombarjackorna som referens. Om ni e sugna på att köpa ett par så gör ni det här.
De flesta i Stockholmsområdet har sett reklamen för Flygbussarna. Det senaste är den installations-mässiga kommunikationen bredvid Arlandavägen med budskapet: 50 bilar = 1 buss.
Bra jobbat Acne, reklambyrån bakom projektet. Men som lök på laxen är att de även sytt ihop ett sammandrag av respons i media och behind the scenes i form av ett youtube-klipp. Tackar tackar. Kul.
Creative Review har skrivit ett utförligt inlägg på deras blogg om Flygbussarna.
Ta en titt på Peters bilder. Han har gjort ett gäng bilder där slumpmässigt flockbeteende blir temat för varje bild. Fresh.
Adam Berg har på uppdrag av Tribal DDB i Amsterdam gjort denna galet snygga kortfilm för Philips kampanj-site. Have a look.
Skapandeprocessen av all form av kommunikation typ reklam, design och konst har en sak gemensamt: leken. Leken är motorn i skapandet av kommunikation, ingen nyhet. Men kreatörens emotionella förhållning till olika projekt är avgörande för hur han eller hon leker.
Paula Scher, delägare på Pentagram, talar om hennes syn på lek, i youtube-klippet här ovan. Hennes hållning till lek är antingen seriös eller allvarlig, hon förklarar det närmare i klippet. Jag rekommenderar att se hela föredraget. Hon är ju så jävla bra.
Kolla in Matt Hoyle‘s hemsida. Han har plåtat ett härligt gäng cirkus och sideshow-artister för sin porträttserie: Barnumville. Absolut värt ett besök.
Här är en bok gjord av reklambyrån Kessels Kramer. Den innehåller allt material de gjort under 15 år för Hans Brinker Budget Hotel. “In the long history of hospitality, the Hans Brinker Budget Hotel stands alone as the worse there ever was,” står det i press releasen. Underbart.
Nu har This is Real Art släpp sin nya hemsida – wunderbar, tänker ni nu. Men så jävla wunderbar är den inte. Innehållet är sjukt jävla bra men navigeringen alltså, den stinker.
US Cellular har sjösatt en humor-sida som heter Your Inside Joke. Jag har inte satt mig in i det bakomliggande “tänket” men jag har en känsla av att det var lite för många siffer-människor i arbetsgruppen. Siten bygger på en bilddelnings idé. Man skickar upp sina humoralster via mobilen som andra sedan kan ta del av via ett tufft gränssnitt. Det här ska alltså stärka US Cellular’s varumärke? Hell no. Det måste finnas ett innehåll värt att komma tillbaka till. Jag spekulerar: US Cellular har sett andra företag lyckas på webben och nu har det satt samman andras godbitarna till en egen sida.
När man klickar på bilden, som i mitt exempel här är en handritad bild. Då vänds den och man kan läsa tillhörande text. I exempelbildens fall står det: Here fishy fishy, humm walking fish. Om man gillade skämtet så kan man direkt lägga till det på sin facebook eller delicious, som om det skulle hända.
Detta är en gammal historia (2004) om en snubbe på Youtube som visar hur han öppnar ett av låstillverkaren Kryptonites paradlås med en vanlig kulspetspenna. Nyheten spred sig som en löpeld över de sociala medierna.
Bloggar, prisjämförelse-sidor, Youtube och andra forum på nätet snappade upp nyheten. Även av traditionell media typ New York Times. Svettigt Kryptonite?
Det är busenkelt att bli rånad på sin cykel, som ni kan se här ovan. Ett företag som inte hänger med på webben, blir rånade, som ni kan se här ovan. Ironiskt att de heter Kryptonite förresten. Företag behöver mer än bara en egen hemsida. Fördela äggen i fler korgar.
Will Ferrell är ett komplett kontroll-freak. Introsekvensen påvisar det snabbt och snyggt.
Tror inte ni ser det men det står “Imagine …” till höger om Lego-loggan. 2006 vann den här annonsen Print Grand Prix i Cannes. Det hade jag ingen aning om men det spelar ingen roll. Anyways, jag har precis druttat in på ett forum där denna annons sågas benhårt och jag förstår inte varför.
Kom igen! Ett periskop upp ur vattnet. Direkt ser jag undervattenlandskap á la Den Lilla Sjöjungfrun med slott och grejer. Annonsen visar en sak och jag fantiserar iväg direkt och tänker på vad jag kan göra med Lego’s produkter. Alltså: jag blir sugen på Lego igen! Här är en ref.bild förresten:
Inte särskilt djärvt att försvara en Cannes-vinnare. Jag vet. Det är min blog …
Branding: Idag fattar allt fler sina köpbeslut via webben. Sociala medier typ bloggar, Facebook, Pricerunner med flera hjälper konsumenten med recensioner och prisjämförelser.
Om en produkt klarar sig igenom de sociala mediernas skärseld, har produkten ett mycket gynnsamt läge. De företag som inte har den turen blir lämnade vind för våg. De är helt enkelt inte rustade för webben. De har bara en hemsida som berättar om hur bra de är, vilket är betydelselöst om till exempel signaturen “patrik -76″ skulle skriva på blondinbella.se att “dom suger”.
Finns det någon lösning? Ja, att inte bara agera på webben genom en hemsida.
För att få höra sanningen om ett varumärke, via de sociala medierna, finns en mängd gratisprogram att tillgå. Här är en sammanställning av några: 8 Essential Free Social Media Monitoring Tools.
Stripe, Detective Stripe, är huvudpersonen i Rexonas kampanj-site. Han är en snut på Shaft-manér med ett problem, som bara hans hjärnskrynklare kan råda bot på. Berättelsen har en rak och rapp tidslinje, inga avbrott typ: fyll i din e-post eller dyligt. Jag trivdes med att spendera tid med Rexona. Inte omöjligt att jag köper en Invisible, inte för jag har några problem men …
The Designers Republic har nu kastat in handduken. Efter 20 år lägger den brittiska designstudion av. Det positiva är att slutet är på grund av pengar och inte inspiration. Grundaren Ian Anderson berättar för Creative Review att Designers Republic troligen återuppstår igen senare i någon annan form.
Jag vet exakt när jag för första gången hörde talas om dem. Det var för 10 år sedan när Wipeout kom. Min polare Kalle kom och visade omslaget till spelet och jag blev golvad. Till saken hör att jag arbetade på ett projekt som gick i David-Carsons Raygun-stuk vid den tidpunkten. Så kontrasten till WipeOut-grafiken blev total. Anyways, kul det som var och jävligt intressant att se vad som komma skall.
Jag har sett ett par dussin skate- och bmxfilmer. Generellt så håller de riktigt bra kvalitet på produktionen. Men herre min skapare, Spike Jonze har satt ribban för hur ett intro ska göras. Se och njut.
New York Times har gjort en trevlig info-graphic över hur biofilmerna har sålt, 1986 – 2008.
BBDO/PROXIMITY har gjort den här annonsen som är så enkel att man bli salig. Det finns en till annons där Jeepen blir till av en aboriginal och en eskimo.
DAHRA, som jag tidigare skrev om har gjort den här klockrena kortfilmen. Samma stuk som Pulp Fiction dialogerna som florerade tidigare. Se hela filmen om ni ändå börjar.
DAHRA är en förkortning av: Designers Against Human Rights Abuse. De jobbar för öka kunskapen i den kreativa sektorn om dess sociala, politiska och etiska ansvar. Nu har de tillsamans med ett 50-tal designers sammanställt en bok som heter: DATA. Designers Against Tibetan Abuse. Si Scott som tidigare var väldigt hypad designer kommer att bidra med 50 silk screen tryck och hålla en utställning i London i sommar till förmån för DATA.
DATA kostar runt 180 svenska kronor + porto. Mer info finner ni här.
AdAge har publicerat en intressant artikel som heter Using Twitter as Your Focus Group. Gränsfall till buggning om ni frågar mig. Förhoppningsvis känner alla twittare till att deras kommunikation är sökbar, alltså publik.
Klart man har sin kalender digital. Men hey, Pentagrams årliga kalender konkurrerar inte med något. It’s a must have, för alla seriösa människor. Gitt one!
Om inte Pentagrams kalender duger så gör den här det: The CIA Super Hero Calendar. Som lök på laxen är den printad på milövänligt papper. Håll i hatten!
Erik Spiekermanns byrå gjorde för en tid sedan en redesign för den tyska tidningen, Le Monde Diplomatique. Jag gillar slutresultatet otroligt mycket. Allt från omslag till det stationära exemplen. Känns överflödigt att berömma typon, it’s Spiekerman.
The Wolfsonian, ett museeum i Miami, frågade om Experimental Jetset ville närvara på det stundande eventet: ‘Wim Crouwel and Modern Typography’ och ‘Gridnik’. De blev även ombedda att förbereda ett tal.
Experimental Jetset höll inget tal, de skapade en liten A7-booklet som vars innehåll bestod av en text som uttryckte deras beundran för Crouwel istället. Bookleten delades ut till alla matgäster.
Besök gärna Pentagrams hemsida och se deras grafiska uttryck för New York City Ballet. Det är riktigt snyggt tycker jag. Pentagram har på ett okrystat vis fört samman New York med ballet i ett spänstigt uttryck i gråskala. Trevligt.
Guerilla marknadsföring ska vara smart och överraskande, Lastminute har ju lyckats. Helt klart en skön ide att piffa upp tillvaron för uttråkade resenärer i en vänthall. Själv hade jag kanske känt mig en aning obekäm i situationen men garvat efteråt. Tydligen fick jippot en massa buzz på youtube också. Fett.
A London College of Communication exhibition. The exhibition offers a great insight into the period of June, presenting personal interpretations from both Artists and Designers. There’s more pictures at flickr, worth checking out.
Model Eva Padberg personally presented the new Otto catalogue to thousands of homes across Germany. Whoever looked through the spyhole to see who was there saw Eva with the catalogue and the order number.
