Publicis Mojo, Sydney, i samarbete med prod.bolaget Exit Films, har precis släppt tre kortfilmer: Ride, Playground och Peepshow, för att lansera en ny kampanj för Coca Colas energi dryck: Burn.
Det finns inget “drick Burn och du blir skit cool!“-påstående i filmerna. Jävligt skönt och det fattar ju alla jävlar ändå. 3 min 46 sek-kvalitet.
Det är synd att man så sällan ser handmålade skyltar nu för tiden. Det finns en extra dimension i det handgjorda vilket försvunnit med DTP-intåget på 90-talet men jag tror och hoppas att det kommer tillbaka. TypArchive är en sida som samlar och indexerar handmålade skyltar från hela världen. Besök sidan på egen risk, timmarna kommer flyga sin väg.
Underbara scratchboard-jobb … vad tusan heter scratchboard på svenska förresten? Jag minns att jag testade det i nionde klass och det såg för jävligt ut. Men det gör då rakt inte Marks grejer.
Om du har: 100 stycken A1-ark, 4 hinkar processtryckfärg och 3 “up and coming”-bmx-åkare. VOILA! Då har du snart ett gäng konstverk att sälja till förmån för olika välgörenhetsprojekt. Det är precis vad Craig gjorde. Kolla gärna på filmen som visar hur kreativiteten flödade.
Jag sitter med ett leende på läpparna efter att ha sett den här underbara kortfilmen. Jag gillar allt i den, som jargongen när de berättar om hur det gick till när de skolades in i yrket. Det märks att de är stolta över sitt hantverkskunnande. Det finns ingen dröm om “big bucks” men längtan efter något att mästra till fullo. Det fullkomligt dryper passion om den här filmen.
Nu ska jag handla öl och googla efter handmålade reklamskyltar.
Mark Evans leker med knivar, utan att tavla sig. Konstverken gör han på djurhudar i imponerande format, själv hade jag dukat under. Men han håller sig inom ramen briljant. Han har säkert slipat på sina knivfärdigheter länge. Vass kille.
Äntligen finns det väskor och plånböcker som med stil bär ens oumbärliga elektronik. Puuh. Hard Graft heter företaget och deras grejer köper ni här. By the way, vet någon om Graft betyder något? … det bara slog mig, jaja. Meddela om ni vet. Ciao.
En “enkel” och intressant video av Mrzyk och Moriceau. Enkelheten får en att tidigt tänka “ska den här videon verkligen hålla i fyra minuter till?” Det gör den tycker jag. Höjdpunkten är när hon fiser ut diamanter.
jjjjound är en klockren bildsamling/moodbox om man söker faschion-inspiration. Bilderna andas Acne. Hur som helst, galet många bilder efter varandra. Så besök inte sidan från en smartphone, om du inte har bra uppkopppling.
This is a series of posters that we made for an exhibition in which we have participated in the summer of 2008. It was a collective project in collaboration with Scalacolore (Scalacolore is a Design Community based in Verona – Italy). This series is a part of a whole alphabet. The concept was: Take a letter of an alphabet, looking for a selection of 10 cities in the world that starts with this letter, say which languages are spoken in these places, say where are you from and which is your language. It was a research project around the concept of the travelling.
Jag hittade på CR’s blog en post om Teresa Monachinos bokprojekt “Around The World with the Bodoni Family”. Det mesta med boken är skönt minimalistiskt: litet format, upplaga på 40 ex och ett piktografiskt uttryck. Teresa illustrerar en plats med och av varje bokstav i alfabetet. Jag fyller år den 26 mars. Hint hint wink wink nudge nudge.
Hör upp alla krängande säljare som Gollum:ar sig runt kunders plånböcker. Lyft blicken, sträck på ryggen och gör som grabbarna från Kirk: berör, tjusa och undervisa.
Christian Annyas är inte bara en web designer, han är en förbannat fin människa. Vad annars skulle få denne holländare att så villkorslöst bjuda på frukterna av veckovis hårt arbete?
Han har omsorgsfullt valt ut pärlorna bland filmhistoriens vinjetter, sorterat dem i kategorier och presenterar dem på ett mycket överskådligt vis. Nu kan vi andra bara luta oss tillbaka och hänföras av exempelvis Saul Bass’s vinjettgrafik till Spartacus.
Jag önskar att min franska var bättre så jag kunde ta reda på mer om Vincent Perrottet. Han är sjukt bra. Det var sådana jobb som han visar på sin sida som fick mig hooked på kommersiell form tror jag banne mig. Han har det där stuket som ger en känsla av “o’boy, vad jag har kul”.
Nathan Fowkes arbetar för Dreamworks som ‘visual development artist’ under arbetstid. På kvällstid knäcker han med traditionella tekniker. Besök hans blogg.
Kul som sjutton. Men hur funkar kortet i praktiken? “Här får du och här får du …” James är ju ingen domare utan en företrädare. Tror det stavas intressekonflikt. Kul om det fanns en devis på varje halva typ: Your Worst Fu**ing Nightmare och på den andra You Just Be Cool.
Det är inte helt vanligt att man stöter på frakturer. Om man bortser från en del internationell dagspress förstås. Annars är det sällsynt.
I mitten av 1800-talet var det vanligt att tidningar använde sig av olika frakturer eftersom tryckteknik och papperskvalitén krävde kompakta och feta ordbilder. The New York Times var en av dem och de har fortfarande kvar stuket.
T heter New York Times trendmagasin som handlar om samtida design och mode. Vid skapandet av T-loggan så ersattes inte New York Times fraktur med ett designmässigt neo-vibb-snitt, för att rimma med innehållet. De behöll frakturen och lät den bli en bärare för kreativa processer. Sedan 2004 har T-magazine låtit olika kreatörer göra sina egna tolkningar av t:et som har blivit ett mycket uppskattat inslag i tidningen.
Jag gillar att de inte nöjde sig med att visa vad de är utan bevisar det om och om igen.
Jag stötte på Tania Alvarez’s Portfolio hos Behance. Hon påminde mig om den svenska ordblinda illustratören Roger Andersson, som jag har köpt en bok av. Som knappt blivit bläddrad …
Förra veckan var jag och en polare på ett surfcamp i Portugal. Fast det är skitsvårt att passera nybörjartröskeln blev vi bitna av surfning. Det är mycket större än att glida på vågor. Det lär komma ett inlägg om campen senare …
Anyways. Clark Little är en skön fotograf som tar mycket surfmiljöbilder, typ bilden ovan. Besök hans sida och kolla vidare vettja.
Jag har varit mycket snäll hittills i år och lovar att fortsätta med det. Bra va? Så nu tänker jag upplysa dig om vad jag kräver i julklapp.
New York tidningen Core 77 har tillsammans med Worksman byggt en galet snygg glidarhoj: The Dutch Master. För $1560 kan man köpa en av de totalt 25 handgjorda exemplaren. Den vill jag ha. Capish?
Tyska designbyrån med det struliga namnet 0c/0m/0y/0k har visualiserat typsnittet Garamond med kollage av kraftledningar. Fler bokstäver i projektet hittar ni här.
Supra TUF ‘Militant Green’ Pack – Skytop. De verkar helt klart sjukt slitstarka för sneakerobsession skriver följande, “… its using the strongest materials known to man to ever be included on a pair of sneakers”. Wow! Releasedatumet är ännu inte spikat.
Finska MadeByJulene har gjort detta fantastiska jobb. Jag har inga riktiga belägg för att det är en finne som gjort detta. Men kom igen, artisten verkar vara väldigt bekväm med kniven.
Alldeles nyss stötte jag på ett fint arbete som Alan Clarke har gjort hos Design Crush. Det är förslag på affischer åt designprogrammet för olympiaden i London 2012. Uppsidan av London 2012-loggan av Wolff Olins är att den inspirerar till redesign.
Den 16:e maj, på Armed Forces Day (eeh?) släpper Converse de här dojjorna. Poorman’s Weapon heter de och är gjorda av nylon med avtagbar logga på plösen. Oerhört läckert. Designen är gjord med de klassiska bombarjackorna som referens. Om ni e sugna på att köpa ett par så gör ni det här.
Skapandeprocessen av all form av kommunikation typ reklam, design och konst har en sak gemensamt: leken. Leken är motorn i skapandet av kommunikation, ingen nyhet. Men kreatörens emotionella förhållning till olika projekt är avgörande för hur han eller hon leker.
Paula Scher, delägare på Pentagram, talar om hennes syn på lek, i youtube-klippet här ovan. Hennes hållning till lek är antingen seriös eller allvarlig, hon förklarar det närmare i klippet. Jag rekommenderar att se hela föredraget. Hon är ju så jävla bra.
Nu har This is Real Art släpp sin nya hemsida – wunderbar, tänker ni nu. Men så jävla wunderbar är den inte. Innehållet är sjukt jävla bra men navigeringen alltså, den stinker.
The Designers Republic har nu kastat in handduken. Efter 20 år lägger den brittiska designstudion av. Det positiva är att slutet är på grund av pengar och inte inspiration. Grundaren Ian Anderson berättar för Creative Review att Designers Republic troligen återuppstår igen senare i någon annan form.
Jag vet exakt när jag för första gången hörde talas om dem. Det var för 10 år sedan när Wipeout kom. Min polare Kalle kom och visade omslaget till spelet och jag blev golvad. Till saken hör att jag arbetade på ett projekt som gick i David-Carsons Raygun-stuk vid den tidpunkten. Så kontrasten till WipeOut-grafiken blev total. Anyways, kul det som var och jävligt intressant att se vad som komma skall.
Jag har sett ett par dussin skate- och bmxfilmer. Generellt så håller de riktigt bra kvalitet på produktionen. Men herre min skapare, Spike Jonze har satt ribban för hur ett intro ska göras. Se och njut.
DAHRA, som jag tidigare skrev om har gjort den här klockrena kortfilmen. Samma stuk som Pulp Fiction dialogerna som florerade tidigare. Se hela filmen om ni ändå börjar.
DAHRA är en förkortning av: Designers Against Human Rights Abuse. De jobbar för öka kunskapen i den kreativa sektorn om dess sociala, politiska och etiska ansvar. Nu har de tillsamans med ett 50-tal designers sammanställt en bok som heter: DATA. Designers Against Tibetan Abuse. Si Scott som tidigare var väldigt hypad designer kommer att bidra med 50 silk screen tryck och hålla en utställning i London i sommar till förmån för DATA.
DATA kostar runt 180 svenska kronor + porto. Mer info finner ni här.
Klart man har sin kalender digital. Men hey, Pentagrams årliga kalender konkurrerar inte med något. It’s a must have, för alla seriösa människor. Gitt one!
Om inte Pentagrams kalender duger så gör den här det: The CIA Super Hero Calendar. Som lök på laxen är den printad på milövänligt papper. Håll i hatten!
Erik Spiekermanns byrå gjorde för en tid sedan en redesign för den tyska tidningen, Le Monde Diplomatique. Jag gillar slutresultatet otroligt mycket. Allt från omslag till det stationära exemplen. Känns överflödigt att berömma typon, it’s Spiekerman.
The Wolfsonian, ett museeum i Miami, frågade om Experimental Jetset ville närvara på det stundande eventet: ‘Wim Crouwel and Modern Typography’ och ‘Gridnik’. De blev även ombedda att förbereda ett tal.
Experimental Jetset höll inget tal, de skapade en liten A7-booklet som vars innehåll bestod av en text som uttryckte deras beundran för Crouwel istället. Bookleten delades ut till alla matgäster.
Besök gärna Pentagrams hemsida och se deras grafiska uttryck för New York City Ballet. Det är riktigt snyggt tycker jag. Pentagram har på ett okrystat vis fört samman New York med ballet i ett spänstigt uttryck i gråskala. Trevligt.
A London College of Communication exhibition. The exhibition offers a great insight into the period of June, presenting personal interpretations from both Artists and Designers. There’s more pictures at flickr, worth checking out.